Djungelvandring

I dag hakade vi på ett annat svenskt par som skulle ut på vandring vid ett vattenfall i bergen här. Det gick väldigt brant uppför och det var bara en smal stig men dock stenlagd.
Naturen var fantastisk och vi klättrade tills stigen tog slut, då tog vi oss ner igen(svinhalt i supernedförs) en bit och kom till en punkt där stigen förgrenade sig. Vi frågade en förbikörande thailändare (jaaaa, i djunglen i halt nedförs på moppe, heelt galet)om någon av stigarna ledde till Kamala by, vi tyckte det var så tråkigt att gå tillbaka samma väg, ville hellre hitta ett sätt att komma runt om. Han pekade åt ett annat håll än det vi kom ifrån så vi följde hans anvisning.

Vi gick en bit medan stigen blev smalare o smalare då dyker en tunn gammal man(70 års åldern) upp från ingenstans i buskaget, vi frågar om vägen till Kamala och han vinkar att vi ska följa honom.
Jag kan med säkerhet säga att vi inte sprungit på honom hade vi strax vänt tillbaka för stigen tar slut och vi klättrar nerför i brant slutning i rena vildmarken! Gubben trampar på helt obekymrat i flipp flopps! Jag har världens sjå, halkar,snubblar på stenar och spanar maniskt efter ormar. Varje gång jag halkar till försöker jag få fatt i en gren eller nåt att hålla i men oftas blir det nån ormbunke av nåt slag och tro mig, dom är inte så stabila utan det slutar med att man står och vevar med båda armarna för att hitta balansen med en litet avbrutet blad i nävarna!!

Till slut kommer vi ner till civilisation och ljuva asfalt. Vi tackar gubben som faktiskt inväntade hela tiden på att vi skulle komma ikapp honom (eller rättare sagt jag, dom andra hängde på lite bättre) och han pinnar vidare.

Sedan blev det en eftermiddagsdag på skönhetssalongen med pedikyr och massage, underbart!